Publicerat

Vandra i Grövelsjön

Grövelsjön ligger precis vid den norska gränsen i norra Dalarna. Här börjar den svenska fjällkedjan och är en populär startpunkt för vandrare. Grövelsjöfjällen har inte de högsta eller mest dramatiska topparna men vandrare kommer tillbaka hit år efter år.
Detta inlägg beskriver en tredagarstur i Grövelsjöns fjällvärld under Juli 2020.

För mycket text? Titta på videon istället.

Som de flesta besökare så startar vi vandringen vid STF Grövelsjön fjällstation. Lite regn i luften men stämningen är på topp. Vandringen startar uppför och det tar inte lång tid innan träden blir färre och vyerna breder ut sig. Vi följer leden mot sjön Hävlingen vilket tar oss i rätt riktning. Efter drygt en timma når man Fosksjöarna. Sjöarna är del av ett mindre vattensystem och det sägs att fisket ska vara ok här. Inte tid för det på denna tur utan rör oss vidare. Här lämnar vi även leden och går hädanefter utanför markerade leder.

Passerar även Storväteshogna vilket är Dalarnas högsta topp. Det är en relativt enkel vandring upp till toppen och kan göras som en dagstur med start och slut på Grövelsjöns fjällstation. Bestämde oss för att inte ta toppen denna tur utan spara den till ett annat tillfälle.

Efter ett tag så börjar vi långsamt gå ner mot dalen som tar oss vidare mot Töfsingedalen. Nu möter vi även de ökända myggen. Börjar lite smått men väl nere i dalen så svärmar de omkring oss. Ingen idé att vila nu utan rör på oss för att slippa bli uppäten av mygg.

I dalen så strömmar Storån förbi. Storån är ett mycket populärt fiskevatten. Vattnet är kvoterat och platser lottas ut. Endast flygfiske är tillåtet i Storån.

När man korsar Storån så kommer man in i Töfsingedalens nationalpark. Töfsingedalen är verkligen något helt annat jämfört med många andra nationalparker i Sverige. En liten anspråkslös skylt indikerar att man är inne i nationalparken men inget annat. Inte något som antyder påverkan från andra människor som en upptrampad stig eller liknande. Visste inte så mycket om Töfsingedalen innan men speciellt två saker stod ut. För det första så var det så otroligt många döda träd som fortfarande stod i området som ger parken en nästan silvrig karaktär. Det andra var den eländiga terrängen som mest verkar bestå av blockterräng vilket gör det svårt att ta sig fram.

Blockterrängen visade sig vara en större utmaning än vad vi hade räknat med. Eftersom vi hade kört bil merparten av dagen och sedan vandrat i ca 13 km började vi bli aningen trötta. När vi börjar navigera oss genom blockterrängen så sattes moralen på prov då man behöver vara uppmärksam på varje steg speciellt då det regnade och stenarna var blöta. Först var det inga problem men medelhastigheten går ner extremt och det är inget som indikerar att blockterrängen är på väg att försvinna. Tvärtom, för varje blockhav man betar av kommer ett nytt.

Inside Töfsingedalens National Park

Genom parken så passerar men ett par trevliga småsjöar. Och till slut så nådde vi sjön Töfsingen som ligger precis utanför parkens gränser. Nu behövde vi bara runda sjön vilket återigen betydde att gå igenom ett hav av stenblock. På norra sidan av sjön fanns några stugor och återigen lite norrut fanns en raststuga där vi kunde laga middag och vila lite.

Nästa dag var vi återigen fyllda med ny energi och allt det tunga från gårdagen var glömt. Börjar röra oss upp mot fjällen igen och för tillfället glada att lämna Töfsingedalen bakom oss. Temperaturen låg runt 10 grader och inget regn vilket gladde oss. Återigen börjar vyerna breda ut sig och vi ser fjällstugan Storrötjärn i fjärran. Vi tog kurs mot norra spetsen av sjön Hävlingen där vi skulle korsa till andra sidan och sedan börja röra oss i riktning mot Grövelsjön.

När vi börjar närma oss Hävlingen så börjar återigen blockterrängen göra oss sällskap. Och precis som under gårdagen så går allt mycket långsammare än vad vi hade räknat med. Men till slut så når vi platsen man kan korsa över till den västra sidan av Hävlingen. Här fanns även flera trevliga raststugor. Hade fortfarande ett par kilometer kvar innan vi kände oss nöjda så vi vandrade på. Eftersom nästa dag även skulle inkludera en längre bilresa så ville vi inte ha för långt att vandra sista dagen. Slutade med att vi satte camp ca 7 km från Grövelsjön. Tajmingen var perfekt eftersom det var ett ordentligt regnväder som höll på att komma in.

Nästa dag var det inte mycket mer att göra än att ta ner camp och gå de sista kilometrarna till Grövelsjön. Aningen ledsna att turen var över för denna gång men glad för den tiden vi fick spendera i Grövelsjöfjällen. När vi närmade oss fjällstationen så ser vi tydligt hur lederna börjar bli bredare och upptrampade. Börjar även möta andra vandrare, de flesta verkar göra dagsturer från fjällstation.
Turen hade varit aningen tuffare än vad vi först hade trott men det är oftast dessa turer som blir de mest minnesvärda.

Publicerat

Hamra Nationalpark - 2 Dagar i Hamra

Ormtjärn at Hamra

Hamra nationalpark är en av Sveriges minsta och kanske även den mest anonyma nationalparken i Sverige. Den originella delen av nationalparken skapades redan 1909, samtidigt som åtta andra nationalparker i Sverige, och var de första av sitt slag i Europa. Original delen av parken är väldigt liten men 2011 så utökades parken och vart nästan 50 gånger så stor. Trots det så är parken fortfarande ganska liten. Det är gammalskog och myrmarker som är de dominerande naturtyperna i Hamra.

För mycket text? Titta på videon istället.

Turen startade vid Hamras huvudentré. En sak som omgående var slående var hur få besökare det var runt huvudentrén. Jämfört med andra nationalparker som Fulufjället, där får man räkna med ett mindre trafikkaos för att komma till parkeringen, så detta var en positiv överraskning.

Hamra är ett av Sveriges björntätaste områdena i Sverige men trots det så är det sällan man får turen att se en björn. Men när man vandrar i området så finns alltid vetskapen närvarande att det kan finnas en björn runt hörnet.

Det tar inte lång tid från att man lämnat huvudentrén innan man får känslan att vara i vildmarken. Förutom en välmarkerad led så syns inga andra spår av mänsklig inverkan. Eftersom man främst rör sig genom myrmark så är det tacksamt att ha en led att förlita sig på och spångar som tar en över de våta partierna. Myggorna är narvarande som man kan förvänta sig men inte så situationen blir outhärdlig.

Efter ca 30 minuter så hamnar man i ett område som blivit påverkat av en skogsbrand. Branden är faktiskt medvetet anlagd för att locka till sig nya djur och tillväxt. Efter branden så kommer massor nya insekter i området och därefter hackspettarna.

Vid sjön Ormtjärn finns ett vindskydd samt en eldstad man kan använda. Det är endast vid de anlagda eldstäderna som det är tillåtet att elda inom parken och ved finns tillhandahållen. Överraskande så fanns det hjortron lite överallt i parken. Eftersom hjortron är eftersöka så brukar det vara svårt att hitta bären så lättillgängligt men här fanns de överallt även om de inte var riktigt mogna än. Det verkar som att 2020 var ett riktigt bra år för bär generellt.

Det verkar som att jag under turen hade Hamra helt för mig själv och fortsatta djupare in i parken. Fint väder, natur och massor av fåglar gjorde vandringen väldigt njutbar. Under de 2 dagarna i Hamra så mötte jag faktiskt inte en enda person förutom vid huvudentrén. Sällskapet utgjordes av fåglarna istället.

I närheten av myrentrén finns parkens andra vindskydd. Det stod tomt och det kändes inte som att det skulle dyka upp någon annan så bestämde mig för att slå camp här. Det är även tillåtet att starta eld här vilket alltid är ett trevligt sällskap. Återigen så är ved tillhandahållen.

Efter tältet är uppsatt så var det dags för middag och vila lite. Men när det närmar sig skymning så var det dags för en vandring runt leden långa myrslingan. Tyckte mycket om den här leden och kan varmt rekommenderas. Höll hela tiden utkik efter björn men ingen syntes till.

Längs med leden stora myrslingan så finns även ett väldigt trevligt utkikstorn. Ett perfekt ställa att få en ordentlig överblick över myrmarkerna.

Efter kvällspromenaden så var det dags att röra sig tillbaka till camp i tid för att se solens sista strålar försvinna bakom horisonten. Vandringen genomfördes under juli vilket betyder långa dagar och korta nätter men jag var inte tillräckligt förberedd för den kalla temperaturen som inträffade under natten. Som kallast vart det 4 grader vilket gjorde att man fick lite problem att hålla värmen men med vetskapen att natten är kort så gick det bra på det stora hela ändå.

Nästa morgon vaknade man upp varm och återigen till vackert väder. Ta ner camp och började vandra tillbaka samma väg som jag kom. Hamra fortsatte att visa upp sina bästa sidor och återigen massor av småfåglar i området.

Väl tillbaka vid huvudentrén där jag startade dagen innan så gjorde jag en avstickare till den ursprungliga delen av nationalparken från 1909. Nu var jag inte längre ensam utan här fanns även andra besökare. Den ursprungliga delen av parken består av urskog och var tänkt att rädda en del skog som var opåverkad av människan.

På denna tur hade jag hittills sett nästan halva Hamra nationalpark. Den del som jag missat är parkens östra del som följer den lilla bäcken Svartån. Så nästa besök i parken kommer att vara från öst och då följa bäcken upp mot myrmarkerna.