Hamra nationalpark är en av Sveriges minsta och kanske även den mest anonyma nationalparken i Sverige. Den originella delen av nationalparken skapades redan 1909, samtidigt som åtta andra nationalparker i Sverige, och var de första av sitt slag i Europa. Original delen av parken är väldigt liten men 2011 så utökades parken och vart nästan 50 gånger så stor. Trots det så är parken fortfarande ganska liten. Det är gammalskog och myrmarker som är de dominerande naturtyperna i Hamra.
För mycket text? Titta på videon istället.
Turen startade vid Hamras huvudentré. En sak som omgående var slående var hur få besökare det var runt huvudentrén. Jämfört med andra nationalparker som Fulufjället, där får man räkna med ett mindre trafikkaos för att komma till parkeringen, så detta var en positiv överraskning.
Hamra är ett av Sveriges björntätaste områdena i Sverige men trots det så är det sällan man får turen att se en björn. Men när man vandrar i området så finns alltid vetskapen närvarande att det kan finnas en björn runt hörnet.
Det tar inte lång tid från att man lämnat huvudentrén innan man får känslan att vara i vildmarken. Förutom en välmarkerad led så syns inga andra spår av mänsklig inverkan. Eftersom man främst rör sig genom myrmark så är det tacksamt att ha en led att förlita sig på och spångar som tar en över de våta partierna. Myggorna är narvarande som man kan förvänta sig men inte så situationen blir outhärdlig.
Efter ca 30 minuter så hamnar man i ett område som blivit påverkat av en skogsbrand. Branden är faktiskt medvetet anlagd för att locka till sig nya djur och tillväxt. Efter branden så kommer massor nya insekter i området och därefter hackspettarna.
Vid sjön Ormtjärn finns ett vindskydd samt en eldstad man kan använda. Det är endast vid de anlagda eldstäderna som det är tillåtet att elda inom parken och ved finns tillhandahållen. Överraskande så fanns det hjortron lite överallt i parken. Eftersom hjortron är eftersöka så brukar det vara svårt att hitta bären så lättillgängligt men här fanns de överallt även om de inte var riktigt mogna än. Det verkar som att 2020 var ett riktigt bra år för bär generellt.
Det verkar som att jag under turen hade Hamra helt för mig själv och fortsatta djupare in i parken. Fint väder, natur och massor av fåglar gjorde vandringen väldigt njutbar. Under de 2 dagarna i Hamra så mötte jag faktiskt inte en enda person förutom vid huvudentrén. Sällskapet utgjordes av fåglarna istället.
I närheten av myrentrén finns parkens andra vindskydd. Det stod tomt och det kändes inte som att det skulle dyka upp någon annan så bestämde mig för att slå camp här. Det är även tillåtet att starta eld här vilket alltid är ett trevligt sällskap. Återigen så är ved tillhandahållen.
Efter tältet är uppsatt så var det dags för middag och vila lite. Men när det närmar sig skymning så var det dags för en vandring runt leden långa myrslingan. Tyckte mycket om den här leden och kan varmt rekommenderas. Höll hela tiden utkik efter björn men ingen syntes till.
Längs med leden stora myrslingan så finns även ett väldigt trevligt utkikstorn. Ett perfekt ställa att få en ordentlig överblick över myrmarkerna.
Efter kvällspromenaden så var det dags att röra sig tillbaka till camp i tid för att se solens sista strålar försvinna bakom horisonten. Vandringen genomfördes under juli vilket betyder långa dagar och korta nätter men jag var inte tillräckligt förberedd för den kalla temperaturen som inträffade under natten. Som kallast vart det 4 grader vilket gjorde att man fick lite problem att hålla värmen men med vetskapen att natten är kort så gick det bra på det stora hela ändå.
Nästa morgon vaknade man upp varm och återigen till vackert väder. Ta ner camp och började vandra tillbaka samma väg som jag kom. Hamra fortsatte att visa upp sina bästa sidor och återigen massor av småfåglar i området.
Väl tillbaka vid huvudentrén där jag startade dagen innan så gjorde jag en avstickare till den ursprungliga delen av nationalparken från 1909. Nu var jag inte längre ensam utan här fanns även andra besökare. Den ursprungliga delen av parken består av urskog och var tänkt att rädda en del skog som var opåverkad av människan.
På denna tur hade jag hittills sett nästan halva Hamra nationalpark. Den del som jag missat är parkens östra del som följer den lilla bäcken Svartån. Så nästa besök i parken kommer att vara från öst och då följa bäcken upp mot myrmarkerna.