Etapp 10 startar i Tvetaberg och slutar i Järna. Etappen är 12 kilometer lång men vi avslutade vid Kallfors, ca en kilometer innan det riktiga etappslutet vid Järna. Första delen av leden är inte allt för intressant. Leden går då längs med en väg med lite bebyggelse här och där. Men till slut så svänger stigen av mot skogen där man bjuds på både fina utsikter och vackra sjöar.
Vi satte camp vid Vaskasjöarna där det fanns en bra område att bygga upp camp på. Resterande tid av dagen spenderade vi på att vila, njuta och ta hand om elden som krävde ganska mycket tillsyn eftersom det hade regnat och var ganska blött ute. Jaktsäsongen hade påbörjats och gevärsskotten hördes i närheten och vi fick även besök från en jakthund som försökte driva fram vilt.
Vissa äventyr planeras länge medans andra händer för att ett tillfälle dyker upp. Den här turen var helt oplanerad när man plötsligt får lite tid över och tillgång till en kanot i Rimforsa.
Så vi visste att vi skulle starta i Rimforsa men var inte helt säkra på vart turen skulle sluta. Hittade info om en kanotled från Vimmerby som passerar Rimforsa men rekommendationen verkar vara att paddla åt det hållet, dvs i vattnets riktning. Kunde inte se någon indikation till att det skulle vara en stark ström så vi bestämde oss för att testa att paddla åt "fel" håll. Skulle det bli fel får vi helt enkelt planera om, inga problem.
Vi kom iväg aningen sent första dagen så försökte paddla på så gott vi kunde första dagen. Det var sent i september så dagarna är korta och solen går ner ca 19.00 och 30 minuter därefter så är det mörkt. Hittade en fin liten ö på den annars stora sjön Åsunden som vi spenderade en stor del av paddlingen på.
När vi vakna upp nästa morgon så var det som att vakna upp till en sommardag. Solen värmde och till en början var det helt vindstilla. Förutsättningarna kunde inte vara mycket bättre speciellt med tanke på årstiden då hösten kan vara lite lurig med väder och vind. Efter vi hade paddlat ett tag så började det blåsa en del men vinden kom bakifrån vilket gjorde paddlingen ännu enklare. Började förstå att sjön Åsunden var större än vad vi först hade trott och det tog sin tid att komma till den lilla staden Horn där vi hade vårt första lyft. Men samtidigt hade vi inte stressat och även stannat för att bada under turen på Åsunden.
Vid Horn fanns en liten ICA så man kunde handla på sig förnödenheter om det behövdes. Med en kanotvagn vore det ett väldigt enkelt lyft eftersom det var asfalterad väg i stort sett hela lyftet. Vi saknade vagn så fick helt enkelt ta i lite extra. Härifrån så paddlar man främst på Stångån tillsammans med några andra sjöar i sjösystemet. Personligen så tycker jag bättre om å paddling då det blir mer att titta på och man får känslan att det går snabbare. Varje krök på ån blir spännande att se vad som kommer härnäst.
Det var mycket svårare att hitta ett bra ställe att sätta upp camp på än vad vi hade trott. Plötsligt hade solen gått ner och vi hade fortfarande inte slagit upp camp. Vi paddlade på och precis när vi behövde det som mest så kom en ö som vi kunde få upp tältet på. När tältet väl var uppe var det helt mörkt så det var verkligen i sista minuten.
Nästa morgon vaknade vi återigen upp till en vacker morgon med lite dimma som dansade över vattnet. Detta var sista dagen på turen och behövde få en tidig start eftersom det vanliga livet kallade på en hemma igen. Vädret skiftade lite fram och tillbaka men överlag var det fint väder.
Vi lyckades inte ta oss hela vägen till Vimmerby men det hade troligen inte varit några problem om vi hade hela dagen på oss att paddla. Vi var överlag väldigt nöjda med denna tur där vi hade haft mycket tur med väder och vind. Att få till ett vildmarksäventyr behöver inte alltid vara svårt eller välförberett. Ibland behövs bara lite tid och en kanot.
Sörmlandsleden är en av Sveriges längsta vandringsleder. Leden startar vid tunnelbanestationen Björkhagen, Stockholm, och sedan cirklar sig igenom Sörmland. Huvudleden är ca 62 mil lång, men med alternativa rutter blir leden över 100 mil lång. Sörmlandsleden är populär för dagsturer och kortare övernattningsturer. Det är en enkel inkörsport till naturen runt Stockholm. Det är oftast lätt att ta sig till de olika etappstoppen och leden är välmarkerad så det är generellt sätt lätt att vandra längs Sörmlandsleden.
Den här turen startar på etapp 12 och går mot etapp 11. Mer information finns i videon.
Största staden i Skandinavien kanske inte associeras med vildmark men Stockholm har mycket att erbjuda när det kommer till vildmarksupplevelser. Till exempel består Stockholms skärgård av ca 24 000 öar vilket gör Stockholm till ett kajakparadis.
För mycket att läsa? Titta på videon istället.
Jag har spenderat mycket tid i skärgården. Uppvuxen med ett landställe på en ö i den mellersta skärgården har jag spenderat i stort sett varje sommar där de senaste 35 åren. Men jag har aldrig paddlat kajak förut och har bara sett en bråkdel av Stockholm skärgård. Äntligen är det dags att slå slag i saken och ge sig ut på en fyra dagars kajaktur för att se vad mer skärgården har att erbjuda. Med mig på denna tur är Elias. Han har inte många tältnätter bakom sig men han har tidigare erfarenhet från att paddla kajak. Så tillsammans är vi båda nybörjare, en på kajak och en på vildmarksliv.
Vi startade turen på Dalarö där vi hyrde våra kajaker. Dalarö är en bra startplats då man kommer hit lätt med bil men kommer ändå ut till den yttre delen av skärgården snabbt. Efter en snabb genomgång hur allt fungerar var det bara att hoppa i kajakerna och paddla iväg. Som nybörjare var jag förvånad hur snabbt jag kände mig bekväm i kajaken. Kändes både stabil och bekväm.
Planen var att komma så långt ut i skärgården som möjligt första dagen. Under hela turens gång hade vi tur med vädret och framför allt med vinden. Det är några längre passager man måste korsa, eller de är längre passager att korsa med tanke på att det är ens första dag i en kajak. Hade det varit blåsigare hade vissa av dessa passager varit lite mer ansträngande.
Den här kajakturen gick av stapeln sent i Juli vilket innebär att de flesta är på semester och skärgården är väldigt populär under semestertider. Trots att det är mycket båtar i omlopp så är det enkelt att hitta sin egna lilla ö att sätta camp på. Speciellt med kajakerna eftersom man når alla vikar som vanliga båtar inte kommer in i när kajaken stillsamt glider över de minsta grynnorna.
Första natten hamnade vi ön Finnskär, eller möjligtvis Byttan, beroende på vilken karta man tittar på. Ganska trötta efter en lång paddlingsdag och stannade inte uppe allt för sent. Rakt österut härifrån ligger en av Stockholms skärgårds största sälkolonier. Denna tid på året är det förbjudet att närma sig kolonin med efter 15:e Augusti är det fritt fram att paddla ut och hälsa på sälarna. Det är nyfikna djur som gärna kommer nära och kikar på besökare.
Nästa dag vaknade vi återigen upp till perfekta väderförhållanden. Soligt och nästan ingen vind alls vilket skulle bli ännu bättre framöver. Vi siktade mot Bullerö vilket även vart vår slutdestination för dagen. Det visade sig att vi hade medvind under hela dagen vilket gjorde paddlingen väldigt trivsam. Under dagens gång så behövde vi fylla på vatten men hade inte hittat någon bra information vart vi kunde göra det. Siktade mot ön Långviksskär vilket kunde vara en bra kandidat. Mycket riktigt hittade vi en brunn vi kunde nyttja men märkte senare att det hade fungerat lika bra att fylla på vid Bullerö.
Bullerö är del av ett större naturreservat vilket stora delar av skärgården är. På Bullerö finns även en liten stuga man kan nyttja för att laga mat, vatten och dass. Och det visade sig att det även fanns en bastu som stod öppen för allmänheten. Detta gjorde att vi bestämde oss för att sätta camp här även om det gick emot vår initiala idé att vi skulle försöka undvika andra människor under turen. Det finns en utpekad plats för att sätta upp tält och man uppmanas att använda den platsen. Det framgick inte helt om det var tvång eller om man kunde tälta var man ville på ön under allemansrätten. Kvällen spenderades mellan bastuns värme och bad i det svalkande havet och senare runt elden tillsammans med några andra som tältade över natten.
Nästa morgon vaknade vi återigen upp till perfekt väder. Detta var vår sista heldag så vi började röra oss tillbaka mot fastlandet och Dalarö. Det här blev även vår bästa paddlingsdag med stillsamma stora korsningar och fin paddling bland massa småskär. Denna dag slog vi upp tältet på en ö precis utanför Mörtö-Bunsö. Tältplats hittade vi inne i skogen men kvällen spenderades på klipporna tillsammans med solnedgången.
Nästa dag startade som de tidigare. Fint väder, frukost, kaffe och ett morgondopp. Bara 10 km kvar innan denna tur är över och vanliga livet på fastlandet startar igen. Jag var förvånad hur mycket jag gillade att paddla kajak. Hade tänk innan att det hade kunnat vara stunder av träda men jag hade gillat varje sekund av det.
Några läxor man lärt sig till nästa kajakäventyr. Först kan man tänka på tajmingen. Även om July är varmast och ofta bjuder på fint väder så tänker jag mig att den senare delen av Augusti bör vara bäst. Inte minst om man vill vara själv. Det är mycket båtar ute i Juli men så fort skolor och jobb börjar igen så töms skärgården snabbt på folk. I Augusti så blir det även mörkt på kvällarna vilket ger fina stjärnhimlar.
Var försiktig med solen och använd solskydd, annars kan det bli en smärtsam upplevelse. Försök att organisera packningen i små vattentäta påsar som gärna är transparenta vilket underlättar packningen mycket. Det är bäst att använda ett självstagande tält eftersom det är stor chans att du kommer sätta upp det på klippor. Och på samma tema är det skönt med ett bra och bekvämt liggunderlag.
Under min uppväxt hörde jag ofta äldre prata om hur mycket natur vi har här i Skandinavien och de nordiska länderna. Som liten drömde jag mig ofta bort till mer exotiska platser som korallrev i Australien eller regnskogen i Amazonas. Jag kände helt enkelt att Sverige inte var tillräckligt exotiskt. Men tiden får uppfattningar att ändras. Idag ser jag nog lite mer nyanserat på vad som kan anses exotiskt.
Jag älskar fortfarande att vara ute i vildmarken. Det behöver inte vara instagramvänligt eller extremt. Bara jag och naturen, det räcker gott. Som tur är finns det massor av vildmark i Skandinavien.
Letade efter något som kunde påvisa hur mycket vildmark vi faktiskt har i Skandinavien. Kom då över något som kallas Wilderness Quality Index. Detta är ett index som kommer från European Environment Agency (EEA) som är en del av EU. De beskriver deras uppgift som "tillhandahålla sund, oberoende information om miljön". Det står helt klart att de vuxna som pratade om all natur vi här i Skandinavien hade helt rätt.
Vildmarksvägen är ett bra alternativ om man vill utforska den svenska fjällvärlden utan att ens behöva lämna bilen. Här har vi minst sagt lättillgänglig vildmark. Vägen startar i Strömsund i Jämtland och går västerut mot Stekenjokk. Den högsta belägna delen av vägen mot Stekenjokk går över kalfjäll och är endast öppen runt början av Juni och slutet mot Oktober. Resterande del av året är vägen täckt av snö. Det kan vara extra spektakulärt att köra här tidigt på säsongen då det kan vara höga väggar av snö längs med vägen.
Vägen slutar i Vilhelmina om man åker från Strömsund norrut. Man kan även ta inlandsvägen mellan Strömsund och Vilhelmina vilket knyter ihop hela vildmarksvägen så det blir en rundtur. Åker man hela slingan runt är vildmarksvägen ca 50 mil lång.
Det är inte så många platser i Sverige som man kommer hela vägen upp på kalfjället med bil. Här vandrar renarna fritt och fjällräven jagar i området. Det finns mycket att se och uppleva i området som Bjurälven och Hällingsåfallet för att nämna några.
Ibland är planeringen av en tur halva nöjet. Det kan diskuteras men helt klart att det är en stor glädje att ha en tur att längta till. Inför en tur i vildmarken så kommer man förr eller senare behöva slänga ett öga på en karta. Idag är det enklare än nånsin med Google maps eller annan liknande karttjänst. Och med satelitbilder får man en ganska bra idé vad man kan förvänta sig.
Men väl ute på turen så är det alltid bra att ha med sig en riktig karta som levererar när batterierna har dött på alla smarta enheter. Och det finns många olika leverantörer av kartor man köpa från.
Men vill man inte betala något för sina kartor så kan man faktiskt enkelt få tillgång till detaljerade kartor vart som helst i hela Sverige helt gratis. Lantmäteriet har en tjänst som heter kartutskrift där man kan välja sitt område och sedan ladda ner som en pdf. Därefter kan man skriva ut och plasta in om man vill för att göra kartan vädersäker. Man kan till och med ladda ner kartor i 1:10000 skala vilket oftast är mer detaljerat än kartorna man normalt köper. Standardskalan är 1:50000 och räcker ofta gott nog.
Svartälven är en lugn älv som går genom Dalarna och Värmland. Älven är 125 km lång men del av ett större vattensystem. Området som älven flyter genom är rikt på järn vilket ger floden en mörk ton och har så fått sitt namn.
Det finns lite olika turförslag man kan göra i området men det vanligaste är att göra 4-dagars turen mellan Tyfors och Hällefors som är 51 km lång. På denna tur så paddlar man både på lite större sjöar och smala partier där älven, som mer liknar en å, slingrar sig fram. Även om det är en älv så är det ingen ström alls. Det mest naturliga är att paddla i vattenriktningen men det går precis lika bra att paddla motströms.
Åsikter kan skilja men de flesta tycker oftast att den trevligaste biten att paddla är när floden blir smalare och börjar slingra sig fram genom landskapet. Man kommer närmre skogen och vildmarkskänslan ökar. Skogen skyddar även mot vind så floden ligger oftast som en spegel. På vägen finns även en ännu mindre å att utforska, Tvärälven, som kan vara en härlig avstickare.
Det är stor chans att få se bäver när man paddlar längst Svartälven. Störst chans att se en är vid gryning eller skymning och spår från bävern ser man ofta längst floden. Det finns även ett stort älgbestånd i området så finns även stor chans att stöta på skogens konung. Man kan även testa fiskelyckan i älven om man löser ett fiskekort. Abborre och Gädda är de vanligaste fångsterna.
Det är en väg som mer eller mindre följer Svartälven. Även om det är väldigt liten trafik så händer det att man då och då blir påmind om civilisationen när man paddlar i området. Det finns några sommarstugor längst kanotleden, speciellt vid sjöarna, och man passerar det lilla samhället Älvsjöhyttan. Här kan man fylla upp sitt vattenförråd samt besöka dasset.
Fördelen med denna kanotled är att det är relativt nära Stockholm och lättillgängligt. Det finns vindskydd och anordnade campingplatser längs leden men gott om ställen att slå upp tältet på. Det är några lyft som måste göras längs leden men är relativt enkla om man har en kanotvagn. Överlag så bjuder Svartälven på ett roligt och lättillgängligt vildmarksäventyr som passar bra för både mer erfarna paddlare som nybörjare.
När det är dags att planera ett vildmarksäventyr så finns det mycket inspiration att hämta ifrån de olika nationalparkerna som finns. I Sverige finns det för tillfället 30 nationalparker. Som en generell tumregel är det bra att utgå ifrån att ju mer norr man kommer desto mer vildmark får man. Många nationalparker har ett besökscentrum och lite mer ordnade entreér och iordningsställda rastplatser men det varierar mellan parkerna. Alla sorters natur finns representerade som hav, skog och berg.
Sarek nationalpark ligger långt nor i Sverige och är högst upp på mångas "att göra" listor. Avlägset och väglöst. Nationalparken ligger också angränsande till 3 andra nationalparker, Stora sjöfallet och Padjelanta i Sverige samt Rago i Norge, vilket gör detta till ett av de större skyddade naturområde i Europa.
Att besöka nationalparkerna är gratis men det kan finnas inskränkningar i Allemansrätten. Det är ganska vanligt att man bara får tälta inom vissa områden osv. För mer information besök nationalparksofsweden.se.
Ca 7 timmar i bil från Stockholm ligger Rogens naturreservat med sjön Rogen som central sjö. Här finns många möjligheter till att vandra men det är framför allt populärt att paddla kanot i området. Den här turen beskriver en 4 dagarstur där vi utforskar Rogen och en del av Femundsmarka på den norska sidan.
Den här paddlingen startade vid Kärringsjön som man kommer till genom att krångla sig fram på en väldigt dålig väg. Mer information om Kärringsjön kan man få genom att besöka deras Facebooksida.
Innan man kommer till den stora sjön Rogen måste man paddla igenom ett flertal småsjöar. Det finns lite olika turer man kan ta med räkna med 7 lyft för att till slut komma till Rogen. Vissa av dessa lyft är ganska ansträngande och kan bli tungt om man har för mycket packning med sig. Även om avståndet mellan sjöarna är ganska korta så är terrängen svår speciellt när man går med en kanot över huvudet. Man måste inte nödvändigtvis ta sig hela vägen till Rogen. Vi lärde oss att den bästa paddlingen hade vi på de mindre sjöarna.
Första dagen så vande vi oss vid kanoten och gjorde många lyft mellan småsjöarna. Vädret skiftar snabbt här så vi var nöjda att vi delvis hade lite sol. Vattnet är väldigt klart och drickbart så vattenbrist är inget problem. Vi vart överaskade hur tyst det var i området inget ljud hördes överhuvudtaget. Inom Rogenområdet finns de mesta av Sveriges större djur representerade. Men att stöta på björn, järv eller något annat djur från Sveriges "Big 5" är små. Överlag var det helt tyst utan minsta fågelsång eller surrande från insekter.
Efter 6 lyft den första dagen så var det dags att sätta camp. Sjöarna var oftast spegelblanka. Efter lite mat och fiske så var det dags att sova för att förbereda sig för nästa dag då vi skulle komma till sjön Rogen.
Andra dagen började med en kortare paddling till sista lyftplatsen innan Rogen. Det här lyftet var även det längst och terrängen är eländig. Rogen kan vara en förrädisk och väderförhållanden kan ändras snabbt. Sjön är väldigt vindkänslig och det kan snabbt bli vågor som gör paddling omöjlig. Vi hade tur på vår väg mot Norge även om vädret skiftade mellan sol till regn under turen. Med ett kaffestopp tog det ca 3 timmer att nå Norska gränsen.
Vi var ganska glada när vi lämnade Rogen och kom in på de mindre sjöarna igen som är lite bättre lämpade för kanadensare. Det är inga problem att hitta en bra campplats.
Tredje dagen innebar att börja paddla tillbaka mot Sverige igen och därmed återigen korsa Rogen. Denna gång hade vi motvind och det blåste på ganska rejält. Ett tag trodde vi att vi skulle behöva bryta då vågorna började bli oroligt stora. Vi fortsatte, hela tiden nära land, och till slut nådde vi slutet på sjön. Trots att vi paddlade samma väg tillbaka kändes det inte som att vu upprepade oss. Landskapet är vackert och det finns mycket att vila ögonen på. Lyfte kanoten till de mindre sjöarna igen och hittade återigen ett trevligt ställe att sätta camp på. Härligt att starta en lägereld och bada i det klara, men kalla, vattnet.
Sista dagen innebar inte så mycket spännande mer än att paddla tillbaka till Kärringsjön. Flera lyft och nu blåste det på ganska mycket även på de mindre sjöarna och vi var glada att vi inte spenderade dagen ute på Rogen.
Bilden ovan visar den vanligaste rutten med de 7 lyft som krävs för att nå Rogen från Kärringsjön. Det är möjligt att nå Rogen på 2 lyft men det andra lyftet blir då ganska långt.
Rogen och de närliggande sjöarna är som gjort att paddla kanot i. Lyftet mellan sjöarna kan vara ansträngande men ska inte ses som ett hinder. Vildmarkskänslan här är enorm. Under högsäsong träffar man troligtvis på några andra kanotister eller vandrare men mestadels känns det som att man är helt ensam. Området är även populärt att vandra i och det finns leder här som går mot Grövelsjön och längs vandringslederna finns stugor om man vill lämna tältet hemma.