Töfsingdalen

Ungefär där Dalarna möter Härjedalen och den svenska bergskedjan startar ligger Töfsingdalens nationalpark. En nationalpark som få har hört talas om och ännu färre har besökt. Nationalparken ligger ödsligt och det är svårt att ta sig hit. Inga vägar går hit och vandringslederna som finns i området tar dig till nationalparksgränsen men inte längre än så, för i Töfsingdalen finns inga vandringsleder. Tar man sig in i nationalparken så lämnar man civilisationen bakom sig och möter en rå och oförlåtande vildmark.

Se filmen för mer info om Töfsingdalen

Att göra en film om Töfsingdalen föddes året innan filmen spelades in. Vi gick då igenom nationalparken under en 3 dagars vandring med start i Grövelsjön. Töfsingdalen var då endast en liten del av vandringen som helhet och trots att vi var förberedda på att terrängen skulle vara svårframkomlig så var verkligheten värre än vad vi hade förväntat oss. När den oländiga blockterrängen slår till så går marschfarten stundtals ner till nästintill obefintlig. Varje steg kräver full koncentration för att inte trampa snett eller halka då det även regnade. Men det regnade samtidigt inte tillräckligt för att hålla myggen borta som fanns i överflöd. Att korsa parken visade sig vara mer ansträngande än vad vi hade föreställt oss. När vi väl tagit oss igenom Töfsingdalen var vi lättade att det var över och hade inte något intresse att återvända.

Vandring från Grövelsjön som går igenom Töfsingdalen

När vi väl hade kommit hem och månaderna gick så marineras minnena från Töfsingdalen i våra huvuden. Vad var det egentligen för nationalpark vi hade vandrat igenom och som lämnat bestående, men mest negativa, minnen. Här började tankarna gro om att Töfsingdalen var värd en andra chans och att Töfsingdalen troligen har mer att erbjuda än jobbig terräng och mygg. Planerna på en återresa till Töfsingdalen startades.

Ungefär ett år senare, denna gång i September, åkte vi återigen mot Töfsingdalen. Denna gång var planen att endast ägna sig åt och uppleva nationalparken. Även denna gång så utgick vi från Grövelsjön och började den ca 13 km långa vandringen till nationalparken. Det första missödet skedde när vi började närma oss parken och lämnar kalfjället bakom oss. Det började dyka upp mygg. Detta var inte något vi hade räknat med i september och vi hade lämnat myggmedel hemma. Med sänkt moral fortsatte vi vandringen och det skulle som tur vara visa sig att mygg inte skulle vara något problem. Det var några myggor som välkomnade oss men därefter var det knappt en mygga i sikte.

Den initiala planen var att tälta i nationalparken. Det verkar finnas en uppfattning att det inte är tillåtet att tälta inom nationalparksgränsen men detta stämmer inte. Det finns ganska stora fredade områden som man inte får tälta på men så länge man inte slår upp tältet där så är det ok enligt föreskrifterna. Fullständiga föreskrifter för Töfsingdalens nationalpark kan man läsa på Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida.

I slutändan så vart det att vi inte tältade i parken ändå. Det finns bra och trevliga vindskydd strax söder om nationalparksgränsen där vi slog camp istället och gjorde dagsturer in i nationalparken.

Andra dagen följde vi Storån som går längst med nationalparksgränsen. Detta är ett känt fiskevatten och vi såg flera stora öringar simma i ån men lyckades inte få de skygga fiskarna på film. Efter att ha korsat storån fortsatte vi upp till Hovden, Töfsingdalens högsta punkt. Här får man en överblick över hela nationalparken. Därefter började vi arbeta oss ner mot Töfsingån. Terrängen vi gick igenom under dagen var ändå hyfsad, med Töfsingdalens mått mätt, men det var vad man hann med under en dag.

Den andra dagen var vädret markant sämre. Det regnade kraftigt en stor del av dagen vilket gjorde att det var svårt att filma. Vi hann inte utforska den västra och norra delen av nationalparken som vi hade velat och en ganska stor del av parken fick bli odokumenterad. Dagen därpå var vi tvungna att återvända mot Grövelsjön eftersom vi även skulle hinna med att besöka Fulufjället och filma där. En viss känsla av misslyckande infann sig när vi vandrade tillbaka. Töfsingdalen är svårfilmad och det kändes inte som att vi hade fått tillräckligt bra med video för att göra en bra film.

När turen väl var över och man var tillbaka hemma och började klippa ihop sekvenserna och bearbeta minnena från Töfsingdalen så började en film växa fram. När den färdiga filmen väl var klar så var känslan av misslyckande borta. Man kan alltid önska att vissa saker hade kunnat vara annorlunda men tycker filmen gör ett bra jobb att förmedla Töfsingdalen.

Hoppas du som tittar uppskattar filmen. Och om du gör det så prenumerera gärna på Youtube kanalen och kommentera gärna, det uppskattas varmt och hjälper i framtida produktioner.